Matti Bergström var en finsk lege og fysiolog som også var opptatt av hjerneforskning (spesielt hvordan kreativitet oppstår), psykologi og filosofi.
Fra vaskeseddelen til boka i overskriften.
Dagens skola passar inte barn, hävdar hjärnforskaren Matti Bergström. Barn måste få utvecklas genom lek, fantasi och skapande. I annat fall blir de inte kreativa som vuxna. All utveckling förutsätter kreativa, nydanande individer. I kunskapsskolan släcks dessa förmågor genom att ett alltför starkt kunskapstryck förs in alltför tidigt. Låt istället barn behålla sin naturliga lekfullhet och "vildhet" - befria barnet!
Matti Bergström mente at barnas kreative utvikling blir undertrykt. I boka Hjärnans resurser forsøkte han i vise hvordan den menneskelige hjernen er i stand til å produsere kreative ideer. Det antydes, på bakgrunn av forfatterens eget empiriske arbeid om den ontogenetiske utviklingen av hjernefunksjoner, at hjernen er et system, en dipol, bestående av en kaosgenerator og en ordensgenerator. I mellom er hjernens nevrofysiologiske "selv", der effektene av disse generatorene samhandler. Det er denne interaksjonen som resulterer i kreativitet. Moderne vestlig utdanning har en tendens til å forsterke den ordnede, logiske polen og undertrykke den kaotiske polen. Det favoriserer derfor ikke kreativitet. Det skal vises at det finnes måter vi kan trene de kreative funksjonene på, f.eks. i virksomheter. Denne opplæringen trenger imidlertid nye metoder.
“Vi lär bara våra barn att utnyttja halva hjärnkapaciteten, den delen som lagrar färdig kunskap och skapar ordning och reda”, har han sagt. Han studerte hjernen gjennom hele yrkeslivet sitt, og i takt med sin økende innsikt så ble han også engasjert i opplæringsspørsmål. Han mente at ein mer kreativ og allsidig utviklet hjerne ikke bare kan tilegne seg teoretiske temaer bedre, men også raskere se nye løsninger, gjøre gode valg i mylderet av informasjon, se helheter og gjøre en mer individuell vurdering. Hjernen kan ikke sammenlignes med en datamaskin, den er mer som en jungel, i følge Bergström.
Bergström mener opplæringen i for stor grad trener de delene av hjernen som lærer oss å beherske det ytre miljøet.
I det indre miljøet, i hjernejungelen, ligger det en enorm uutnyttet kapasitet. Han mente at hjernens kapasitet vokser, dersom alle de kognitive hjernefunksjonene får trening. Han hevdet at kunstopplevelser og en dypere kjennskap til kunst og musikk er grunnleggende for å utvikle det indre miljøet i hjernen.
Lenke til nasjonalbiblioteket:
Bibliografi:
Den okända hjärnan, Seminarium Forlag, Vanghärad 1986
Hjärnans resurser: En bok om idéernas ursprung, Seminarium Förlag, Jönköping 1990.
Barnet – den sista slaven, Seminarium Forlag, Jönköping 1991.
Den gröna teorin, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1993; originaltitel Vihreä teoria, 1984.
Neuropedagogik, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1995.
Barnet – den sista slaven (2. utg.), Wahlström & Widstrand, Stockholm 1996
Svarta och vita lekar, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1997
Hjärnor i politiken, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1999, som var ett inslag i debatten om politikerförakt.
Comments